Nya Skuggan

Tirazôrs död

Krönika av Axel från spelmöte 14, 030921

Spelledare: Fredrik
Spelare: Jonas, Axel, Petter, Nisse H, Nisse L

Till Hans kungliga höghet Aradan, fuste av Dol Amroth

Från Aërwen, marinsoldat första graden. Tidigare placerad ombord på Alacharn under kapten Imracil, under de senaste månaderna direkt underställd ers kungliga höghet.

Rapport om händelserna vid Benish Armon

Denna rapport beskriver händelserna från det att Aërwen, Faroth, Vindhamn, Elenna, Smilo, Mendacil, Nerdarin och Ain klev i land på ön där Benish Armon var beläget till det att vi återkom till Fanuilond.

Vid morgonen den första dagen efter att vi anlänt till träsket kom vi fram till ön vi sökte. Den under natten tunga nederbörden hade lättat, men sikten var fortfarande måttlig.

Vid öns hamn fann vi sju båtar, men inga människor. Vi rodde ca 200 meter från hamnen innan vi steg iland.

Vi smög oss upp mot den del av ön där kultplatsen låg. Vi trodde inte att vi blivit upptäckta, men plöstligt kallade en dam till sig Nerdarin. Vi steg fram och talade med henne. Tydligen hade vi blivit upptäckta av Tevildos thaner, som är de spöken som dödat er far samt fursten av Morthond. Konversationen slutade med att vi motvilligt sattes som fångar i en grotta i närheten av kultplatsen.

Efter en tid kom Iriel till gorttan och talade med oss. Det framkom att hon verkligen hade varit ansvarig för Morthonds och Dol Amroths furstars död. Hon sade också att Tirazôr snart skulle offras, men att han inte befann sig på ön nu. Vi fick heller inte lämna ön. Detta resulterade i att vapen drogs och strid inleddes.

Jag lyckades ta mig förbi de två vakterna som stod mellan oss och Iriel, och jag lyckades skada henne allvarligt, men hon nyttjade någon form av magi som såg ut att komma från en sten i hennes hand, så jag såg mig anfallas av en spökskepnad. Till min skam fick detta mig att backa. Jag kunde inte förmå mig att anfalla Iriel. Även Nerdarin och Ain hade problem att anfalla förräderskan, furstedräperskan, men jag vill inte att denna rapport ska dra någon skam över dem, för de är inte soldater och har inte svurit samma ed som jag.

Plötsligt förvandlades Iriel till en stor svart katt och sprang ut ur grottöppningen. Då tappade hon den sten med vilken hon framkallat det spöke som gjorde mig oförmögen att handla och som gjorde att jag bröt min ed. Vi tog denna sten för att kunna förstöra den vid ett senare tillfälle.

Vi gav oss efter henne så gott vi kunde, men vi ansattes av Thevildos thaner och såg ett hundratal kattkultister komma upp för sluttningen mot oss.

Detta gjorde att vi sprang ner till hamnen, förstörde de båtar som låg där utom en som vi tog oss därifrån i.

Detta är något jag ångrar, och som går emot den ed jag svurit. Denna gång kan jag dock inte skylla på att jag var under påverkan av något övernaturligt. Även om chansen att hitta och dräpa Iriel inte hade varit så stor även om jag stannat på ön så hade den i alla fall funnits, och jag ångrar bittert att jag flydde från ön.

Vi låg en stund utanför ön och diskuterade hur vi skulle fortsätta. Nu i efterhand är det självklart att vi genast borde givit oss tillbaka till ön för att söka efter er bror, men i stället väntade vi och funderade över vårt nästa steg.

Efter en tid började en dimma krypa fram. Vindhamn var säker på att det inte var en naturlig dimma. Ain undersöker stenen som Iriel hade, och känner igen den som Kuilëondo, ett verktyg för att styra andar, som skapades av dvärgar i forntiden.

Plötsligt hör Smilo ett klagande ljud ur dimman, och vi tror att det är Tirazôr som hörs från ön, så vi ger oss dit, och när vi kommer upp mot dälden på öns mitt upphör ljudet som sakta övergått i ett skrik. Dälden med kultplatsen är fylld av tjock dimma, men vi ger oss i alla fall ner.

Jag ger mig upp mot grottöppningarna, samtidigt som vi blir ansatta av Thevildos thaner. Strid utbryter. Till slut får vi bukt med thanerna, dock utan att jag sett någon av dem. Vi finner Tirazôrs döda kropp i en av grottgångarna. Han verkar ha blivit dödad av thanerna.

Efter att striden har avslutats kommer Elenna och Mendacil med förstärkning från med kapten Rastarin och kapten Neithan från vakten i Fanuilond. Denne Neithan visar sig, som ni säkert vet, vara densamme som Orodreth av Morthond. Med dessa förstärkningar lämnar vi ön och tar oss till Fanuilond.

Det må vara svårt att slåss mot en stark och övernaturlig fiende, men det kan aldrig ursäkta att jag lämnade en av Dol Amroths söner att falla, om jag hade någon enda chans att rädda honom. Trots mitt svek ber jag ändå att få tjäna Dol Amroth i framtiden. Om inte annat för att kunna sona det misstag jag gjort.

Jag vill inte att detta brev ska dra skam över några andra medlemmar av det sällskap som jag var del av. Ingen utom möjligen Nerdarin hade samma plikt som jag att stanna på ön, men Nerdarin är också bunden av andra plikter och jag tror jag tror att hans död hade gjort större skada i Morthond och Gondor, än hans svärd hade gjort nytta i Anduins delta.

Aërwen, Dol Amroth

Comments

JonasG

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.